Stockholm 2009-02-16

Stadsbyggnadsnämnden

Box 8314

104 20 Stockholm

Angående Slussen

Konstakademien anser att Slussen är en plats av extra­ordinär betydelse för Stock­holms stadsbild och skönhet. Den förnyelse av Slussen som måste ske får därför inte bli ett misslyckande. Konstakademien anser också att de fem förslag som tagits fram under 2008 inte inger förtroende för att Slussens framtida gestaltning har kommit närmare en godtagbar lösning. Förslagen präglas mer av spektakulära och dagsaktuella ansatser än av lösningar som lång­siktigt garanterar den gestaltning som platsen kräver.

I sin analys av orsakerna till den uppkomna situationen har Akademien funnit två för­hållanden som mer än andra bidragit till det problematiska läge som nu före­ligger. Det gäller den valda trafiklösningen och den höga exploatering som man eftersträvat.

Staden har under lång tid hållit fast vid en trafiklösning med en enda bro för fordons­trafiken mellan Södermalm och Gamla Stan. Denna ståndpunkt går tillbaka till en ut­redning inom staden från tidigt 1990-tal. När man då förordade en enda bro fanns det förhoppningar om att denna skulle kunna vara smal eftersom man vid samma tidpunkt också hade förväntningar om att en kommande Österled skulle avlasta trafi­ken vid Slussen. Så har det inte blivit. I de förslag som tagits fram under 2008 finns alternativ där bron har åtta körfält för fordon vilket innebär att denna bro, även om den är kort, faktiskt liknar en motorväg. Dessutom skall bron samverka med en i motsva­ran­de grad stor trafikplats där Munkbron förs samman med Skepps­bron. Det är självklart att en trafiklösning av denna storlek och karaktär är svårhanterlig i omedelbar anslutning till Gamla Stans känsliga miljö.

Enligt Konstakademiens uppfattning är stadens fasthållande vid att trafiken mellan Södermalm och Gamla Stan skall lösas med en enda bro ett hinder för att utveckla goda lösningar på Slussens framtida organisation.

Konstakademien vill i detta sammanhang också framföra att trafiken vid Slussen måste ses som en del av hela trafiksituationen i och kring Gamla Stan. Det är ange­läget att staden presenterar en samlad bild och målsättning för hur fordons­trafiken på broarna norr om

Gamla Stan samt på Skeppsbron och Munkbron skall samverka med trafiken vid Slussen och hur trafikmiljön i alla dessa avseenden på sikt skall utvecklas för att minska de negativa effekterna på miljön i stadens äldsta delar.

Den andra stora frågan gäller graden av exploatering vid Slussen. Redan i tidigare förslag har ambitionen funnits att Slussen skall rymma en ”handelsplats” vars in­täkter skulle medverka till att bära kostnaderna för förnyelsen. Denna för­hoppning har ifrågasatts med hänvisning till om Slussen verkligen är en naturlig plats för om­fattande handel och till risken för en överetablering.

I de fem nu aktuella förslagen har kravet på exploatering blivit ännu större. Detta har påverkat samtliga förslag ogynnsamt. I några förslag har de efterfrågade volymerna tillgodosetts genom byggnader vars stor­lek och form både är främmande för platsen och saknar de bestående kvaliteter som måste efter­strävas. I andra förslag har be­byggel­sen flyttats fram så att avståndet mellan Gamla Stan och Södermalm har mins­kat väsentligt. Detta innebär att den tidigare efter­frågade öppenheten mellan Saltsjön och Mälaren försämrats och att upplevelsen av Söder­malms topografi till stor del går förlorad. I ett förslag har de efter­frågade bygg­nads­volymerna tillgodosetts genom broar som från gatuplanet helt tar bort sikten mellan Saltsjön och Mälaren.

Slussen tål inte enligt Konstakademiens mening de stora exploateringar som har efterfrågats, om historiska värden och platsens karaktär av ett näs mellan Gamla Stan och Södermalm skall kunna bevaras. Öppenheten mellan Saltsjön och Mälaren liksom ett markerat avstånd mellan Södermalm och Gamla Stan är omistliga delar av platsens förutsättningar.  Stockholms stad måste finna egna medel för att klara om­bygg­naden av Slussen. Denna viktiga stadsbyggnadsuppgift får inte bli en handels­vara där stadsbilden säljs ut för tveksamma vinster.

Det har sagts att Slussen måste befolkas med kommersiella och kulturella aktiviteter för att bli en attraktiv plats och detta har blivit ett argument för en hög exploatering. Konstakademien menar att Slussen inte behöver dessa aktiviteter. Platsen erbjuder utblickar över ett intressant och historiskt sammansatt stadslandskap liksom över Mälarens och Salt­sjöns vatten. Därtill ger trafiken av människor, for­don och båtar på land och på vatten platsen tillräckigt med aktiviteter. Slussens gestaltning måste utgå ifrån att detta är platsens huvuduppgift och verkliga innehåll.

Förslaget att gräva ner tunnelbanan kan ge gynnsamma förutsättningar för Slussens framtida gestaltning. De största förtjänsterna gäller emellertid vattenmiljön mellan Gamla Stan och Södermalm, möjligheterna att återskapa Riddarholmskanalen och att på sikt få bort Centralbron med dess omfattande trafik. Dock är det så att om man grä­ver ner tunnelbanan så berövar man resenärer­na upplevelsen av att för en stund möta dagsljuset och stadens liv. De tekniska förutsättningarna för att gräva ner tun­nel­­banan bör dock utredas. De sannolikt stora kostnaderna måste bedömas i ett lång­siktigt perspektiv med avseende på såväl stadsbild som sam­hälls­eko­no­mi.

Enligt Konstakademiens uppfattning finns det med andra ord ännu inga trovärdiga förslag till Slussens framtida gestaltning. I det fortsatta arbetet måste staden därför pröva alternativa trafiklösningar inklusive möjligheterna att gräva ner tunnelbanan. Staden kan inte för finansieringen av ombyggnaden förlita sig till en exploatering som har ogynnsamma effekter på den påtalade öppenheten mellan Mäla­ren och Saltsjön.

Konstakademien vill också framhålla att den befintliga bebyggelsen i och omkring Slussen är viktiga förutsättningar som måste respekteras. Visserligen kan stadens historiska bild förändras och utvecklas men lika viktigt är att dessa värden också beaktas. Stockholms skönhet består till stor del av hur bebyggelse från olika perioder successivt påverkat staden och dess relation till vattnet. Att bygga nytt kan, trots hittillsvarande misslyckanden, fort­faran­de vara en möj­lighet men sådana alternativ måste utvecklas från i väsentliga avseen­den nya förut­sätt­ningar. 

Ett annat förhållningssätt är att genom en rekonstruktion bevara Slussen från 1930-talet. Utan tvekan är den anläggningen ett betydande monument över sin tids arkitektur och ingenjörskonst, unik inte bara i Sverige utan också internationellt. Två gånger tidigare har bevarandetanken prövats, därför att nybygg­nadsförslagen inte hållit måttet. Båda gångerna har det handlat om för­slag som efter­liknar det ursprung­liga men starkt påverkats av att många nya krav accepterats. Resultatet har blivit förslag som liknat Slussen men saknat skärpan i en verklig rekonstruktion.

Om ett bevarande på nytt prövas så vill Konstakademien framhålla vikten av att det då handlar om en verklig rekonstruktion där man eftersträvar att återskapa ur­sprung­­liga mått, proportioner och material. Även i ett sådant förhållningssätt kan och måste naturligtvis tvingande och nödvändiga förändringar beaktas, exempelvis ett bättre utflöde av vatten från Mälaren.

Detta yttrande har på Akademiens uppdrag utarbetats av en arbetsgrupp bestående av ledamöterna Thorbjörn Andersson, Mats Edblom, Jöran Lindvall och Gunnar Mattsson.

För Konstakademien

Mats Edblom                  OlleGranath

Preses                             Ständig sekreterare