PRESSMEDDELANDE

"Om Gud ser denna världen, måste hon skrika!", säger Lena Flodman och syftar på den lilla turkosa trollfiguren Gud skriker som spänt ut sin mun till max, nästan större än Munchs Skriket. Jag ser då hur alla figurer skriker. Även Lyssnerskan med sitt rådjursöra till huvud skriker. Det är ett tyst skrik för att få uppmärksamhet; "Se mig!". Och det finns mycket att se i Lena Flodmans utställning, så många Prettiosa Objects – mutationer av hästben, hundhuvuden, dockkroppar, bilkarosser, fiskar, monster och grisar med mera – som liksom tävlar om att bli mest omtyckta. De använder alla de förföriska konster de har – karamellfärger, glänsande glasyr, pussmunnar, blottade stjärtar, sex, våld och lustiga titlar. Men den lilla Kåtheten 2 ser mest besvärad ut över att alltid behöva gå runt med ett jättestånd i form av en arm med knuten näve. Så lustigt är det inte. Skulpturerna framstår tillsammans som ett avdankat cirkussällskap eller festfolket som var och en har fastnat i sitt bästa partytrick och inte kan ta sig ur det. Eller som människorna vi glömde och historierna som finns kvar. Förvandlade till söta prydnadssaker,

Prett(y)iosa Objects. Men framförallt känns Lena Flodmans skulpturer som en smocka rakt i livet.

/Nygårds Karin Bengtsson