Elina Merenmies:
Utan titel, 2009
tusch på papper
44 x 38 cm

Anna Tuori:
Waiting until tomorrow, 2008
olja på pannå
50x60cm

Nina Roos:
PASSERBY, 2006
olja på akrylglas
102,5 x 152,5 cm

Mari Sunna:
PIETA, 2003
olja på pannå
80 x 122 cm

Elina Merenmies (F. 1967)

Elina Merenmies målningar är uppskakande, de föder stora känslor och tvingar oss att tänka. Merenmies använder olika tekniker: hon målar med tusch på papper och med olja och tempera på duk och skiva, men oavsett om det handlar om små teckningar eller jättelika målningar är de alltid verkningsfulla.

Oftast gör hon porträtt eller landskap, men de skärskådar alltid människans ”nattliga” sida: rädsla, ångest, ensamhet, människans vanskapthet. Om inte Merenmies verk var så ovillkorligt exakta, fint gjorda och vackra och om inte deras emotionella värld ibland präglades av en egenartad humor, så skulle de kunna vara deprimerande. Nu är de än roliga, än generösa och blida och alltid fina.

Nina Roos (f. 1959)

Nina Roos målningar får oss att stanna upp. Där finns en stor närvaro som gör att vi vill dröja kvar: begrunda, betrakta. Målningarna töms inte på sitt innehåll, utan växer och fylls inför vår blick.

Just gåtfullheten hör till de bärande kvaliteterna i Nina Roos måleri. Det är svårt att prata sönder hennes målningar, att förklara dem i grunden. Alltid kvarstår där någon sådan egenskap som tar form, klarnar och förklaras endast genom att vi betraktar dem. Roos befinner sig i en oavbruten utvecklings- och förändringsprocess, och tidigare invanda sätt att betrakta hennes verk gäller aldrig som sådana för de nyaste verken. Hennes verk besvarar frågor som betraktaren inte ännu kan formulera, de är utmanande, hemlighetsfulla, besynnerligt vackra.

Mari Sunna (f. 1972)

Mari Sunna är en exceptionellt originell och ständigt föränderlig målare vars verk präglas av extraordinär sensibilitet, djup känsla och explosiv kraft. Från sina tidiga existentiella verk med ansiktslösa flickor har hon övergått till att skildra känslotillstånd, olika sätt att se, varandets villkor. I hennes verk förvandlas det enskilda till det allmänna och slår en bro från vår tids mest spännande målningar till de konsthistoriens mästerverk som vi obevekligen bär i vårt sinne.

Sunnas verk är inte och försöker inte vara behagande – lika lite som Francis Bacons, Goyas eller El Grecos skildringar av människans ångest, kamp och sökande efter sig själv försöker det. De kan – såsom många stora och nyskapande verk en gång i tiden har kunnat – se konstiga, rentav skrämmande ut. Detta skrämmande element bryts eller sonas av målningarnas sömngångaraktiga precision och säkerhet, deras etiska renhet och naturligt estetiska skönhet.

Anna Tuori (f. 1976)

Anna Tuori målar med olja på skiva, ofta i tunna skikt som lyser igenom varandra. Hon skrapar och flyttar målarfärgen. Dessutom använder hon sig av en teckningsliknande metod och accentuerar delar av en målning med dagrar eller tjockare färganhopningar. Motiven varierar från ödsliga landskap till vilsna mänskliga gestalter, djur som bor i träd, djur av andra slag. Karakteristiskt för alla dessa motiv är ett slags drömlik stämning: de är liksom sedda genom en vattenhinna och ett hyperskarpt minne. De är inte naturalistiska, utan någonting mer: konstruerade för att med måleriets hjälp uttrycka någonting speciellt, kanske olika känslo- och sinnestillstånd. De känns förunderligt poetiska och på något vis elektrifierande, vilket kanske beror på Tuoris ytterligt behagliga penselföring, hennes sätt att måla – som en smekning, en snabb huvudskakning.

Ilona Anhava