En studie i gråvitt uppmärksammar hur skulpturer använts på Konstakademien genom tiderna. Här finns förnämliga avgjutningar i full skala av verk från romersk och grekisk antik som konsteleverna i äldre tid skulle studera noggrant.

Gipsavgjutningarna är från 1600- till 1800-talen och har nu blivit så gamla att de är antikviteter i sig som visar äldre tiders ”kanon”, men också avgjutningens teknik och estetik. Och som inspirationskälla för konstnärer har Antiken sin betydelse även för Sverige.

Den inredning vi idag ser i Konstakademiens hallar och trappor utgår från 1890-talets koncept, där besökaren skall vandra genom historien upp till sin egen tids konst på andra våningen. Från att ha varit obligatoriska studieobjekt för eleverna i Konstakademiens Antikskola övergick alltså ”gipserna” till att hädanefter vara dekorativa historiska minnen. Detta hindrar inte att de idag används av såväl skolklasser som diskuterar myter, som av andra konstskolor för klassiska formstudier.

Redan i slutet av 1700-talet stod Lejonet & Vildsvinet i farstun, djuren som båda blivit symboler för konstnärsrollens olika sidor: eleven kom ”in som ett lejon och ut som ett svin” – eller var det möjligen tvärtom???

När Konsthögskolans nya hus på Skeppsholmen stod klart 1996 försågs entrén även där med avgjutningar i brons av de kära djuren.

Under den gråvita utställningsperioden kompletteras de stora antika skulpturerna i hallen med elevteckningar från 1800-talet. Och i Tengbomhallen understryks att fler perioder än antiken varit studieobjekt, framförallt den italienska renässansen.

Utställningen visar också exempel på aktuella problem. Gips är ett känsligt material och upp till 300 års slitage kombinerat med luftföroreningar, läckande tak och intensivt festande har lämnat sina spår.