YTTRANDE
Ku2009/2332/KV
Kulturdepartementet
103 33 Stockholm
Promemorian Avveckling av inkomstgarantier för konstnärer Ku2009/2332/KV
Sammanfattning
Kungliga Akademien för de fria konsterna (Konstakademien) motsätter sig förslaget att de livslånga inkomstgarantierna efterhand ersätts av pensionsgrundande långtidsstipendier utifrån de två främsta skälen som presenteras.
Om statligt stöd till kulturskapare principiellt och i första hand ska grundas på ersättning för konstnärligt arbete, som anges i skälen, så kan inkomstgarantin liknas vid en ersättning för en förutsättningslöst sökande konstnärlig grundforskning. Långtidsstipendiet uppmuntrar en mer fokuserad, problemlösande och målinriktad utveckling av konstnärskapet. Båda arbetsformerna är viktiga och lika giltiga och måste anses leva upp till principen.
De konstnärer som kommer i fråga för inkomstgarantin har passerat en hård granskning och gallring av konstlivets olika instanser. Bedömningen sker därför knappast vid endast ett tillfälle, utan är väl förberett och vilar på en lång rad tidigare ställningstaganden.
Bakgrund
Av remissen framgår att man i förslaget fäst vikt vid Konstnärsnämndens påpekande att inkomstgarantin motverkar "arbetslinjen". Inkomstgarantin skulle således inte uppmuntra till arbete och egen inkomst. Men då inkomstgarantin även bör betraktas som en ersättning för redan utfört konstnärligt arbete av stort värde, så förefaller denna invändning vara mycket märklig. Det är rimligt, vilket även anges i skälen, att i allmänhet betrakta stöd och bidrag till nu verksamma konstnärer som en investering i framtida kulturella och ekonomiska värden. Men Konstakademien är tveksam till om man endast ska bedöma de värden som den enskilda individen skapar och ackumulerar under sin livstid. I någon mån bör stöd och bidrag till dagens konstnärer ses som en ersättning, vars finansiering vilar på tidigare konstnärsgenerationers nedlagda möda. I dag fyller deras verk museer och offentliga institutioner och bidrar i allra högsta grad till ett levande och vitalt konst- och kulturliv.
Konstnärer lägger ned ett betydande arbete under sin livstid som inte med självklarhet låter sig ekonomiskt realiseras under motsvarande tidsperiod. Till sakens natur hör att vi i dag inte kan veta vilka konstnärer och konstverk som får fäste i historien, med möjlighet att generera framtida kulturella och ekonomiska värden, för kommande generationer att ta del av. En kulturpolitik värd namnet bör kunna motivera mer förutsättningslösa ekonomiska bidrag till konst- och kulturutövares verksamhet. De konstnärer som för övrigt skulle vara aktuella för inkomstgarantin uppfyller utan tvivel "arbetslinjen" med avseende på den möda som redan lagts ned för att utveckla ett konstnärskap, samt det antal nålsögon som redan passerats. Inkomstgarantin och pensionsgrundande långtidsstipendier fyller olika men var för sig viktiga funktioner, som underlättar tillvaron för redan i högsta grad arbetande konstnärer.